Måste tips om den här sidan, Ikea-Hacker. Folk runt om i hela världen berättar om hur de med enkla medel förändrar funktion och utseende på IKEA:s grejer. Kolla även äldre inlägg, jag har hittat massor med kul inspiration. Obs! en del projekt är mer eller mindre misslyckde enligt min smak...
Ett hett tips till mig själv får avsluta dagen:
När du gör en shoppingtur i all hast för att inhandla diverse juklappar i form av barnkläder, tänk på att barnkläder inte provas innan de köps och därför kan behöva en noggran granskning för att du senare ska slippa få en överaskning i form av tex saknade knappar eller upprispade sömmar. Var således också försiktig med att när du återkommer från shoppingturen utbrista "Vad skönt, nu är i alla fall alla barnen klara!" eller liknande. Till sist, var beredd på att det kan kännas väldig konstigt att skriva God Jul ***** Önskar Mamma och Pappa på paketet.
Stress.
Som ensam ansvarig för packningen känner jag för att sura ihop lite nu. Varför får inte jag någon kredit? Om inte jag packade, fixade mat och passade bebis skulle det väl inte bli så mycket av varken renoverign eller flytt? VA`?
Det där var bara en liten svart del av mig själv som hoppar fram ibland. Det går jättebra med flytten.
Jag har en snäll svåger. Inte nog med att han renoverar vår lägenhet, han lär mig att designa min blogg också. Den här nya jullayouten har vi knåpat ihop ikväll. Han är en duktig läromästare. Här följer ett exempel på ett samtal som utspelade sig mellan läromästaren och eleven:
Elev: Kan vi inte lägga in typ hjärtan eller nåt.
Läromäsare: Mmm (ritar hjärtan)
Elev: Alltså det behöver inte vara hjärtan, det var bara ett exempel.
Läromästare: Nu blir det hjärtan.
Elev: Ok.
(Läromästaren lägger in hjärtan)
Elev: Det blev ju bra, lite juligt.
Läromästare: Mmm
(Läromästren kopierar ett brunt fält)
Elev: Det behöver ju inte vara brunt, vi kan göra det i en annan färg. Rött?
Läromästare: Det ska var brunt. Som en pepparkaka.
Elev: Ok, ja det blir ju bra.
Läromästare: Och så ska det stå "God Jul".
Elev: Ja! Med röd text.
Läromästare: Nej vit. Som glasyr.
Elev: Ok.
(osv)
Dessutom har jag lagt in en besöksräknare. Det är ju hur många som helst som läser min blogg. Värsta...
Jag tittar på den här ett par gånger varje kväll. Den får mig att må bra. Jag fnissar en stund och känner mig lätt i sinnet. Det händer att jag fortsätter att fnissa och till och med skratta. Sambon som ligger brevid i sängen och funderar på sågning och sånt muttrar: "hur kul kan det vara". Han har bara sett den en gång. Om mn bara ser den en gång hinner man inte lägga märke till vinkeln på foten direkt efter fallet. Man lägger heller inte citat som " Actually, I didn´t have it locked. You have to lock it. Once you lock it, you´re OK" på minnet.
Eller i alla fall bänkskivan. Rättare sagt, den hade redan gjort det när vi fick den från IKEA. Allt kan ju inte gå som en dans när man renoverar. Nu får vi sätta in en bänkskiva med spricka i, och sedan kommer det en ny om sex veckor. Tack och lov har den nya bänkskivan med sig egna hantverkare som sätter in den, alltid nåt....
Jag fick 50% rabatt på alla kläder och skor i ellos och tänkte fynda lite till mig själv och sonen. Till mig själv hittade jag en fin klänning och en tröja. Till sonen hittade jag massor med grejor men eftersom ellos har en kommentarfunktion kund jag läsa att alla plagg jag tänkte köpa hade vissa nackdelar. Alltså har jag ännu inte köpt något till sonen (hm, inte så smart ellos...) och inte till mig själv heller eftersom man måste komma upp i en viss summa för att få rabatten.....
Nu vill jag bara att allt ska vara klart så vi kan flytta in och börja leva som vanligt igen. Sonen tror väl att det är helt normalt att leva i ett hem utan tavlor och gardiner och ha alla sina saker nerpackade i stora lådor. Han verkar glad ändå iofs, åtminstonne så länge han får uppmärksamhet.
Jag undvek ica-tanten idag, hon som hatar mig. Som tur var hade de två kassor öppna och jag valde den andra fast det var längre kö...
Igår var jag nära att läxa upp (!) brevbäraren. Om han bara inte hunnit iväg så.... För jag vet inte vilken gång i ordningen så ställde han ett paket lutat mot dörren fast vi var hemma. Våga ringa på lixom.
Tillägg (lite senare) Jag kollade lite bakåt på gamla inlägg och hittade en bild på en pestoburk i ett inlägg får 11 september. Den burken står kvar i kylen. Jag får slänga den nu.
Idag vill jag faktiskt inte gå ut och jag har ingen bra ursäkt. Igår gick sonen och jag till öppna förskolan i snöstorm (nästan) coh sedan åkte hela familjen och köpte färg till lägenheten samtidigt som alla andra i stan också skulle åka nånonstans eller handla någonting. Sen fick vi bära in 43 liter färg istället för att låta den står kvar i bilen eftersom det kunde bli frysgrader och ställa den i vår stora rymliga hall där vi också har plats för en sjuhelvetes massa skor och en dammsugare som ingen har ställt in i städskåpet eftersom vi inte har städat klart än och som sätter igång sig själv varje gång man öppnar toadörren. Sen åt vi pizza. Och idag tänker jag alltså inte gå ut. Fast det kommer jag måsta göra ändå för vi måste handla mat. Och jag måste till H&M. Herregud.
Vera har utmanat mig att svar på ett litet quiz...
Vad gjorde du för ett år sedan?
Mådde illa! Väntade en liten buspropp. Jobbade hårt fast jag egentligen inte orkade. Såg fram emot att resa till Teneriffa.
Fem snask jag gillar:
Choklad, ostkrokar, chips, delicatobollar, lösgodis.
Fem sånger som du kan hela texten till:
Bara fem?? Ok: I will survive, Tusen och en natt,
Kungens lilla piga, Du måste finnas, Pärlor åt svin (ofrivilligt pga RixFm).
Vad skulle du göra om du var miljonär?
Ljuva tanke....Köpa ett hus, investera, spara åt sonen.
Fem saker som du gillar att göra:
Leka med lillkillen, fika med mammagruppen, shoppa, slappa med sambon, surfa på nätet.
Fem saker som du aldrig skulle klä dig i eller köpa:
Axelvaddar, bikini, skinnbyxor, tubtopp, flanellskjorta.
Fyra favorit saker:
Kameran, barnvagnen, datorn, soffan...
Fem personer som jag gärna vill se göra den här utmaningen:
Ja det får väl bli Sara och Lotte eftersom de är de enda av mina läsare som jag vet bloggar. Jag ser gärna att tre till gör det om ni bara ger er till känna...
För en tid sedan drog sambon med mig till bilioteket för att titta på inredningsböcker(det är ju bra, att vi lånar böcker på biblioteket istället för att köpa dom). Vi skulle hitta inspiration till vår nya lägenhet. Jag bläddrade i några böcker men jag var nog inte på humör den dagen för jag hittade ingen inredningsbok jag tyckte om. Däremot hittade jag den 
här:
Var sak på sin plats av Rita Emmet
Jag hade inte hör talas om boken innan men titeln talade rakt till oss. Precis vad vi behöver. Under titeln står med röd text: och rensa bort resten.
Sedan bilioteksbesöket har boken dock legat orörd men idag vid frukostbordet medan sonen fixade lite med sina grejor låg den på lämpligt avstånd och jag sträckte ut handen och slog upp den. Den tilltalar mig verkligen. Den är skriven på ett enkelt sätt med konkretat tips. Den beskriver problem som jag verkligen har och slår huvudet på spiken.
Nu har jag fått inspiration att röja ännu mer. Idag ska jag ta mig an badrummet. Jag lovar att redovisa en bild här på bloggen (innan det här dygnet övergår i nästa) som illustrerar det jag har rensat ut.
Så ja!
I förrgår sa jag till sambon att nu är det slut på snask och socker. Jag ska köpa torkad frukt utan socker och äta istället. Samma kväll fick jag en påse torkade aprikoser som jag lydigt tryckte i mig. Igår bakade jag dom här:
Dom ser lite brända ut men det är bara för att jag tog i extra mycket kakao (tips), dom blev såååå goda. Jag åt några stycken igår och la resten i frysen. Kanske jag ska ta fram dom i kväll...det är ju fredag...
Han gör det faktiskt! Jag tog ett fint kort idag när han satt. Skulle bara flytta undan lite kuddar. De låg ju bara där ifall han skulle ramla, och jag ville ju inte att det skulle se ut på kortet som om han behövde kuddarna för att kunna sitta för det behöver han ju inte längre. Så jag tog bort dom bara den lilla stunden som det tar att knäppa kortet. När jag hade tagit kortet ramlade han. Såklart. Dumma mamma....
Men det blev ett fint kort.
Bloggen sover inte, den vilar. Jag inväntar inspiration. Därför kommer det inte så många inlägg.
Vi har varit på en liten resa och hälsat på släkten. Nu har vi kommit hem. Allt är som vanligt. Fast ändå inte... Spännande minnen spökar i huvudet, om stora kusiner som gillar bus. I hallen står en kasse med ärvda storkusinkläder. Snuttefilten luktar mormor.
Packade flyttlådor blir bara fler och fler
Högar med t.ex. pantflaskor försvinner inte för att man blänger på dom
Ett laminatgolv kan se ut som klinkers
Även en total nybörjare kan lyckas med ett Traderaköp, t.ex. hoppgunga
På kvällen är det gott med en kopp te
Ja, det här inlägget skrev jag bara för att glänsa med min "slide". Men vaddå då? Får man inte vara lite mallig ibland?
Allt kan inte vara rosa jämt. Därför beslutade jag mig för att byta layout.
Nu står ett ganska stort antal packade flyttkartonger i vårt hem. Om någon trodde att det blir mer ordning när man plockar ner sina saker i flyttkartonger så är det helt fel. Så fort man har stängt locket på en kartong förvandlas den istället till en ny avställningyta för olika högar. Jag hatar högar. Då drabbas man av ett begär att istället stapla kartongerna på varandra för att minimera antalet oönskade avsällningsytor och får på så sätt en lätt antik stil på inrednignen, med pelare. Bygger man tillräckligt höga pelare blir avställningsytan så högt upp att den inte längre fungerar som avställningsyta utan blir hederlig gammal uppsamlingsplats för damm.
En annan irriterande sak med just flyttkartonger är när de står ouppfällda i grupp, lutade mot en garderobsvägg. Aldrig har man så många ärenden in i garderoben som då. Om de dessutom råkar befinna sig på en plats där man ofta måste krångla sig fram med en barnvagn är det lätt hänt att först den första, sen den andra (sen den tredje osv.) liksom halkar ner och lägger sig på golvet så det verkligen blir krångligt att komma fram med barnvagnen. Då tänker man: "hoppsan! nu gled flyttkartongerna ner och la sig på golvet så jag inte kommer förbi med vagnen." Nej det gör man inte. Man vrålar: Men för i H-E!!! Jag ska bränna upp varenda flyttkartong som inte omedelbart flyttar sig ur min åsyn!!! Sen plockar man upp flyttkartongerna, suckar, och tänker att om två månader är vi i alla fall på plats och då kan vi ju börja vika ihop flyttkartongerna igen. Undrar om det finns nån bra vägg som vi kan stapla dom emot när vi har vikt ihop dom...
Jag skulle precis skriva ett nytt inlägg, satt och funderade på om jag hade nåt intressant att skriva om. Då ringde telefonen och pang så hade jag dagens ämne. Telefonterroristerna. Jag verkar vara extremt drabbad. Kanske för att jag ibland (ofta) när jag sufar runt på nätet registrerar mig på olika sidor och sedan glömmer att klicka i att jag inte vill ha erbjudanden från några samarbetspartners. Puckot som ringde ikväll (det VAR ett pucko) gjorde det"på uppdrag av rädda barnen som du ju tidigare varit med och stöttat vilket var väääldigt fint av dig nu kanske du känner till att vi håller på med ett projekt för att....." (lägg märke till avsaknaden av paus där det passar att säga "nej tack"). Tre gånger sa jag vänligt att jag inte ville vara med och stötta vad-det-nu-var-för-projekt, men det hörde hon tydligen inte utan det krävdes ett fjärde, övertydligt : "NEJ JAG VILL INTE SKÄNKA NÅGRA PENGAR" för att hon skulle ge sig. Jag är väldigt bra på att avfärda försäljare vänligt men den här var riktigt svår...
En annan tok ringde i somras och inledde sitt samtal med att fråga: "...är det mamman...? (bara det...) Han ville att vi skulle börja prenumerera på "Kalle Anka Pocket" och hade en lång utläggning om varför som han avslutade med: "Barnen ska ju också ha nånting att läsa i höst!" Jag förklarde givetvis att "barnen" var en kille på två månader som skulle ha föga glädje av "Kalle Anka Pocket."
Priset går ändå till försäkringbolaget som ringde ett par veckor efter sonens födelse och ville sälja barnförsäkring. Jag avfärdade henne vänligt men ångrade mig sedan och ville skrika: OM MAN REPRESENTERAR FÖRSÄKRINGSBOLAGET SKANDIA KANSKE MAN SKA TÄNKA TILL LITE OM MAN VILL RAGGA NYA KUNDER OCH INTE RINGA HEM TILL NYBLIVNA SMÅBARNSFÖRÄLDRAR FÖRE KLOCKAN NIO PÅ MORGONEN!
Suck!
Inatt kom hon, underbara lilla tjej! Ännu snabbare än sin storebror skulle hon ut....Och jag är moster igen. En moster som får shoppa kläder.
Det finns en del saker man aldrig lär sig. En så sak är att bedömma hur mycket smågodis man behöver. Det blir alltid för mycket. Idag när jag varit och handlat ställde jag godispåsen upppå vagnen på vägen hem och plockade i mig godis lite då och då. Jag mådde illa inna jag var framme, och jag kan säga att det finns MYCKET godis kvar i påsen.
Jag äter bara godis på helgen. Om jag inte blir bjuden. Och fikabröd räknas inte, det äter jag i veckan också. Men jag köper bara godis till helgen.
Jag kommer inte att skicka dom vidare. Jag tycker också att det är hemsk, det osm har hänt människorna som mailen handlar om. Men på vilket sätt blir det bättre för dom när vi skickar deras historia världen runt? Kedje-mail stannar hos mig, jag är ledsen. Men det gör inte mig till en sämre människa.
Nu är det snart dags för veckans lyxigaste stund....."Desperate Housewives" på kanal fem och en kopp te. Om sonen vaknar är han sambons ansvar...jag är inte anträffbar.
Till teet blir det nog några digestivekex med ost. Kan jag börja med den sundare kosten en annan dag?
Nu vill jag bli moster igen!!
Idag provade jag och lillen sittvagnen (alltså jag provsatt inte). Egentligen har jag ju en sittvagn, fast med mjuklift för nyfödda som man kan göra om till åkpåse. (Ni som inte nyligen ägt en vagn eller har ett stort vagnintresse, försök inte ens förstå för det är så krångligt att man knappt fattarv vad man håller på med). Jag gjorde alltså om liften till åkpåsen och körde en liten snabbkurs i sittvagnsteknink med mig själv medan sonen nyfiket tittade på från lammskinnet på golvet. Det är krångligt att fälla ner ryggstödet när man väl fått upp det. Först måste man trycka det lite extra upp samtidigt som man släpper spärren på undersidan och för stödet neråt. Har man tur så fastnar det inte i suffletten för då måste man ta sin tredje hand och rucka lite på den...
Det var härligt höstväder där ute och sonen kvittrade i kapp med fåglarna (var det nåt fågelkvitter förreten) där han satt och såg ut som en stor kille. Efter en stund blev det dags för själva eldprovet. Sonen somnade nämligen i sittande läge och jag var tvungen att göra "fälla ner ryggstödet utan att sovande bebis vaknar-tricket". Och hör och häpna, det gick alldeles smärtfritt. Vi känner oss nöjda med sittvagn men kanske är jag inte helt redo ändå....kanske gör jag om åkpåsen till mjuklift igen....
En jävla kassörska. En kärring i femtioårsåldern. Alltid är hon så glad och trevlig mot de kunder som handlar innan mig. Men sen när jag kommer fram till kassan så säger hon bara hej väldigt surt. Vad har jag gjort henne liksom? Är det barnvagnen hon stör sig på? Hon kanske hatar barn...Eller är det nåt med mitt utseende som provocerar henne....Jag vet att jag inte har gjort henne något.
Jag tänker sluta heja glatt på henne, det får räcka nu. Om hon hatar mig, tänker jag hata henne...
Idag skulle jag, son och vänner gå på en promenad och till ett cafe´. Vi hade bestämt att gå klockan 12.30. En perfekt tid eftersom sonen sover sin andra 1h:s tupplur då. Det skulle bli perfekt, han skulle sova hela promenaden och vakna lagom tills att jag hunnit fika klart för att sitta i knä en stund (lång eftersom jag visste att vi hade mycket att prata om och cafét är av det lugna slaget som man sitter länge på) för att sedan somna igen på vägen hem. Men så ringde vännen och meddelade sen ankomst med 1 h. Ok tänkte jag, hur ska det gå...vaken i vagn är inte lika kul...Sonen vaknade alltså när det var dags att gå och pallades upp till sittande i vagnen. Han var glad hela vägen och tittade på fina höstlöv. Väl framme satt han kvar i vagnen medan jag drack upp min varma kopp, sedan i knä en stund för att åter läggas i vagn och sova en halvtimme. Vakande när vi skulle gå hem och pallades upp på nytt. Glad hela vägen hem och sover nu sött i sängen.
Vilken kille.
Ja inte jag alltså (ammar), men den första flyttkartongen. Eller rättare sagt, de första två för sambon och jag packade varsin. Jag packade ner en massa prydnadsgrejor, vaser, ljussstakar etc, varvat med lite lakan. Sambon packade filmer tv-spel och skivor. Nu är vi på väg. Nu kommer de kommande månaderna vara ett liv bland flyttkartonger....å vad det är roligt att flytta...
Några av er kanske vet att jag har börjat med kaffe efter jag fick barn. På bekostnad av te kanske någon tänker, men nej-tvärtom. Jag dricker mer te nu än någonsin. Just nu sitter jag t.ex här med en kopp, utan mjölk dessutom (slut), fast jag drack en för bara nån halvtimme sedan.
Sonen sover igen, det här dygnet blir nog lite speciellt...ser med spänning fram emot natten.
Håller på att läsa boken "att växa och upptäcka världen" men kommer aldrig fram till kapitlet om snart fyramånaders. Får hoppa över lite om jag ska komma fas...
Sonen låg snällt nästan hela jympapasset och tittade på mamma idag. Mot slutet rullade han över på mage för att stila lite för kompisen E. Eftersom jympa är jobbiga saker tag han en slummer ibilen på väg hem. När han hade tittat på mamma i duschen blev han lite hungrig och vill sen sova lite till. Det ville mamma också så de sov sött i två (!) timmar på sängen...skönt. Får se när man kommer i säng ikväll.
En sängmobil skulle inhandlas till snart fyarmånaderssonen (bättre sent än aldrig). I barnens hus-katalogen visade man de populära mobilerna från "Rätt Start": Spöket Laban, Mumin och Tummen. Alla tre kostade 399 kr. Det fanns också en Bamsemobil som kostade 299kr. Alla verkade likvärdiga med speldosa och snurr (det var snurret vi i första hand var ute efter). Sonen och jag packae in oss i bilen och åkte och köpte Bamsemobilen eftersom den var billigast. Om jag ska vara ärlig tycker jag nog dessutom att Bamse är mer hans stil...När vi kom hem skulle sambon och jag med gemensamma krafter installera eländet. Till vår stora besvikelse spelar den falskt. Och då menar jag inte nån enstaka ton så där lite gulligt som speldosor kan göra, utan helt och hållet genomfalskt! Sambon (som dessutom är mer eller mindre tondöv) menade att det hela verkligen inte var något han ville utsätta sitt barn för (lillkillen sov som tur var genom hela spektaklet). Jag tyckete att vi kunde ge den en chans (Bamse är ju ändå Bamse) och började leta efter en skruvmejsel för att dra åt nån skruv som kanske satt löst. Men sambon var hård, han hade bestämt sig. På väg till jobbet svängde han in på Barnens Hus och bytte till en Tummenmobil. Han fick lägga 100 kr emellan naturligtvis men det var det värt.
Som tur är älskar sonen sin Tummenmobil och är lyckligt ovetande om Bamsemobilen som han aldrig fick.
Sen jag fick barn har jag verkligen lärt mig att uppskatta de små tingen i vardagen. Som att ges möjlighet att dricka en varm kopp te utan att bli avbruten. Sonen tar just nu sin första av fyra middagslurar. Jag har precis micrat upp den kopp te jag skulle ha druckit till frukost och kan nu njuta av den i vetskap av att sonen kommer att sova ca 1 timme. Eftersom det inte är så lämpligt att dricka te med en liten kille i knät får man ofta ställa i från sig koppen te och återuppta drickandet när teet inte längre håller önskvärd temperatur.
Andra saker som kan ge en känsla av lyx är t.ex:
* att gå på toaletten med stängd dörr
* att klippa tånaglarna innan de skär hål i strumporna
* att ta en dusch utan att behöva ha draperiet öppet och medan man tvålar in sig sjunga "mamma är blöt i håret" eller "mamma är en nakenfis"
Börjar fatta vad det handlar om nu. Det som är kul är att man kan hitta gamla polare, alla verkar vara med. Nu har jag suttit en stund ikväll och fått några "nya" vänner. Undrar just hur länge den här flugan håller i sig. Vet nån vad FaceBook är om tio år? Det är frågan...
Som eventuella läsare har märk har jag haft bloggvila att tag. Nu har två personer, helt oberoende av varandra visat intressen för den lilla pojbebisbloggen och jag tog mig i kragen igen. Har jag några läsare så vore det kul om ni gav er till känna. Mitt sista inlägg kommenterades mycket utförligt av en spanjor eller nåt och då kändes det som att jag fick nog. Jag gillar min blogg, det är en sån typ av blogg som jag själv gillar att läsa. Läs den människor! Den är bra! När den är vaken, och det är den nu!
...är det numera hemma hos oss. Är det inte sonen som gnäller så är det jag som gnäller för att han gnäller. När vi var på utflykt med mammagruppen igår så gnällde han nästan hela vägen, i vagnen! Det som brukar vara så kul, att åka vagn. De andra bebisarna sov så snällt.
Något jag tydligt minns från min barndom var att mina föräldrar ofta sa: "Men sluta och gnäll" Alltså var jag också gnällig, han har väl fått det från mig. Nu är han ju inte ens tre månader så han fååår gnälla. Han är ju helt underbar ändå...
En bra sak att äta då är pasta. Med pesto. Grön.
Nästa veckas tema är "svart-vitt".
Kära
"Månadens bok"
Tack för att ni har försett mig med pennor den senaste tiden. Dock vill jag inte vara med i eran bokklubb så: NI KAN SLUTA NU!
Sonen har nära till skrattet. 10 veckor idag och skrattar nääästan. Det trodde man kanske inte om mig för några år sedan att jag skulle sitta här och säga "tjobi tjobi tjopp topp tjopp tjopp tjopp tjopp" till en liten kille och att han skulle svara "Eng gyyyh" gladare och gladare för varjen gång! Underbart!
Det är mycket utmaningar i bloggar. Jag tänker utmana min syster... Utmaningen kommer att gå ut på ett tema som bloggen ska ha en gång i veckan. Jag har inte tänkt ut temat eller veckodagen ännu men ett ex (kommer inte bli det här alltså) skulle kunna vara "vad jag åt till middag" också tar man en bild på det och skriver lite. Nu kommer jag hitta på ett mycket bättre tema förstås! Nu vet du vad du har att vänta dig, och se fram emot...var beredd...
Om det finns andra läsare (som inte vågar visa sig genom att kommentera) som vill hänga på så är det givetvis ok!
Ok, om du tycker att det här är världens töntigaste idé så får du väl säga det. Det är som med registreringsskyltar till barnvagnar, man kan tycka olika...
Nu kanske nån läsare (som inte vågar visa sig genom att kommentera) tycker att det blir lite internt ibland i bloggen, som att min blogg bara är ett brev till min syster. Då får du lämna lite mer kommentarer. Om jag inte vet vem som läser så vet jag ju inte vem jag ska rikta mig till.
Man skulle kunna tro att min bebis försöker hjälpa mig på traven att bli av med överflödiga graviditetskilon. Vägen från platsen där jag befinner mig till kylskåpet spärras nämligen av: En barnvagn, ett babygym, en bebisfilt, en rosa gris och en babysitter. Vad hände? Dom här sakerna hade vi inte för några månader sedan.
Min systers blogg handlar just nu mycket om konsumtion och att göra sig av med saker som man inte behöver. Jag inspireras av henne och tar till mig en del av de saker hon (gör sig av med, haha, nejdå...) kommer fram till. t.ex. :
Alla saker ska ha en egen plats. Lyckas man inte skapa en egen plats till dom är dom förmodligen inte värda att ha kvar. Hemma hos oss är det många saker som inte har någon plats. Dumt nog är anledningen till platsbristen att alla traditionella förvaringsutrymmen är fulla med saker som vi aldrig använder vilket leder till att de saker vi använder ligger framme i olika högar. Detta måste åtgärdas.
En sak som jag har kommit fram till idag är att: man får mycket bebiskläder i present. Det är bra och roligt men kan leda till att ens barn inte hinner använda sina kläder särskillt mycket och definitivt inte slita ut dom. Man får lite dåligt samvete när man tänker på alla barn i världen som inte har några kläder. Därför ska jag (när jag är färdig med bebisar) skänka mina bebiskläder till...kanske ett barnhem i Rumänien. Det där lät väldigt "tänk-på-barnen-i-afrika-aktigt" men det bjuder jag på.
Vi har konsumerat idag också, sonen och jag. Inköpt: två pyjamasar till honom. Två tunikor till mig (två andra krymte ju!). Och en liten ljusblå tunn stickad mössa med knytband och öronlappar. Precis den mössa jag lommade runt hela stan och letade efter (och bara stötte på mössor med olika mönster, en del så dyra som 139 kr!) och till slut efter att ha gett upp hittade på Maxi för 39 kronor. FYND!
Alla verkar gå på babysim och jag har velat fram och tillbaka, vill ju vara med i gänget...Men nu har jag bestämt mig: vi går inte! Orsak: Jag tror inte att det ger mitt barn något som han behöver. Däremot kommer det att utsätta både honom och mig för onödig stress och kanske baciller och hudutslag. Jag känne till barn som inte gått på babysim och de verkar ha klarat sig bra ändå. Plus att det verkar vara hutlöst dyrt. JAG VILL INTE GÅ PÅ BABYSIM! Nu var det sagt. Och jag ska stå på mig, vi ska inte gå på babysim. Vi badar hemma i blå balja. Do I make myself clear?
...använder man inte särskillt länge. Sonen håller precis på att växa ur storlek 62. Som tur är var många släktingar förutseende och köpte storlek 68. Nu råkade det vara så att jag själv köpt en liten overall i storlek 62 innan han kom ut som jag tänkte att "junior" kunde ha under kalla försommarkvällar och höstdagar. Vi hade inte fått tilfälle att prova den så idag när hösten gjorde sig påmind tänkte jag passa på att hinna använda den en gång. Det var en högt protesterande som som pressades in en overall som inte direkt var "något att växa i". Men nu har han haft den på sig i alla fall. Det lär nog inte bli fler gånger.
En helgvisit hos kära släktingar blev det och nu är vi hemma igen. Lille sonen stortrivs med att var i centrum men somnade sedan nybadad på sin filt efter hemkomsten. För att vara två månader gammal har han rest runt mycket och träffat folk både här och där. Nu blir vi hemma ett tag. Till det finns en ny kusin att hälsa på i alla fall. Imorgon börjar sambon jobba och jag får på riktigt känna på livet som hemmamamma. Det ska bli kul!
Stackars blogg som blir helt bortglömd....det finns liksom lite annat att pyssla med nuförtiden. Idag har vi t.ex. varit på öppna förskolan vilket var spännande för sonen. Han blev så trött av alla intryck att han somnade klockan 16. Jag väckte honom klockan 20 för mat och blöjbyte och sedan tog han natt! Imorgon ska vi ut och åka bil så då får han lugn och ro lille grabben.
Idag när sonen tog sin eftermiddagslur passade jag på att ta ett bad. Sista gången jag gjorde det hade jag värkar och la mig i badet för att försöka lindra dom vilket inte hjälpte. Idag var det betydligt lugnare och jag njöt i fulla drag.
Det tog sonen och mig hela förmiddagen att samla ihop oss och promedera till ica för att inhandla ingredienser till en kycklignrätt som jag ska bjuda två kära gäster på imorgon. Planering och förberedelse verkar vara nycklen till en lyckad föräldraledighet så de blir mina nya ledord. Igår hade vi besök av sonens och mina nyfunna vänner. Sonen med vän låg på filten och var gulliga. Om det här varit en blogg där jag visade bilder på bebisar hade ni kunnat få se. Nu får ni föreställa er den ljuvliga synen: Två små killar som ligger på en filt och tittar på sina mammor som står ovanför med varsin kamera och pratar så där lite fånigt som man gör med bebisar... två bebishänder som möts mitt på filten som om de höll varandra i hand.
Den bilden får avsluta dagens blogginlägg.
Du har hittat till min bloggs nya hem! Vi får se hur länge vi stannar....
Om du vill läsa de gamla inläggen så finns de kvar på http://blogg.aftonbladet.se/8559/
