Jag är inte den tutande typen

Inte som sambon med andra ord. Han tutar nämligen på alla som gör "fel" i trafiken. Nån måste ju ta på sig det också, att läxa upp de som inte gör som man ska. Jag har som sagt inte tagit på mig den rollen, i alla fall inte i trafiken. Om det uppstår en situation där man känner att någon gjort fel utgår jag alltid från att det är jag. När jag sedan inser att det var någon annan är det oftast för sent att tuta eller hytta med näven.

Så idag hände det. Jag lämnade företräde i en korsning enligt högerregeln. Det var helt rätt av mig eftersom högerregeln skall tillämpas i korsningen i fråga. Att de flesta andra bilförare inte gör det kan ju inte jag ta på mitt ansvar. Bilföraren bakom mig tycket uppenbarligen att det var onödigt att tillämpa högerregeln så han lade sig på tutan när jag mjukt bromsade in för att lämna företräde. Jag hade velat stanna bilen, kliva ur och vråla: "vad fan är det? Jag tillämpar bara högerregeln!" Men det kändes lite väl. Inte heller kunde jag tuta tillbaka eftersom man inte kan tuta bakåt. Då skulle ju han före (som jag lämnat företräde åt) tro att det var honom jag tutade åt. Jag fick helt enkelt köra vidare utan att ha gjort upp med idioten som tutade. Men som genom ett under blev jag lite längre fram välsignad med en ny idiot som körde in framför mig i en rondell så jag fick tvärnita, och kunde därigenom ge igen (fast på en annan idiot men som förmodligen var en släkting till den första) genom att tuta. Jag tutade inte länge och ihärdigt, man behöver ju inte gå till överdrift. Men med ett snabbt och bestämt "tötött" bidrog jag till samfundet "vi som alltid gör rätt i trafiken":s uppläxning av idioter. Jag är mycket nöjd med min insats och känner att jag har fått min hämnd.

För övrigt har jag ikväll, inspirerad av min syster, bakat saffransskorpor. Behöver jag nämna att de smakar ljuvligt. Dom ska jag bjuda sambo, svåger och svärfar på och är övertygad om att det kommer göra sitt till den fortsatta renoveringen imorgon.