Dagens lunchtips

Potatisbullar.

Snabbt, gott och onyttigt.

Som ni ser hann jag äta upp dom innan kameran kom fram. Fyra stycken klämde jag i mej men känner att jag inte är riktigt mätt.....får ta en apelsin.

Vårmössa

Apan visar här en vårig bebismössa, sydd av ett brunt tyg, vunnet på tradera, som jag fick hem idag. Som detalj kantas mössan med annan färg. Detta är en prototyp. Nu har jag lärt mig av några misstag och vet hur jag inte ska göra nästa gång.

Det var ganska mycket brunt tyg. Så: Bebismössa någon?

Mammalyx

När han sover borde jag egentligen ta i tu med hemmet.

Istället:

Ringer jag och bokar en klipptid(äntligen), fixar mitt favvofika(te och smörgåsrån) och kollar lite bloggar.

Lyx

Muddbyxa

Här kommer så den efterlängtade bilden på muddbyxan (nytvättad och blöt, därav glansig färg.)

Detta var mitt första pjojekt i avdelning barnkläder. I kväll knåpar jag på en hängselbyxa. Vi får se när den blir klar.

Bloggar som en "jag-vet-inte-vad"

Min blogg är inte bra just nu....jag känner mig slö. Jag sydde ett par byxor till sonen härromkvällen och det hade ju blivit ett perfekt inlägg om jag bara orkade fota dom. Just nu sovar han med byxorna på så det får vänta.

Jag ska sy fler grejor. Vill ni se mina alster här i bloggen eller blir det tråkigt med en massa bilder på barnkläder?

Jaha, nu låter jag tydligen er bestämma vad bloggen ska handla om, vart är väldern på väg?

Bättre...

Jag mår bättre nu. Fick akut ryggont under resan med sonen och tvingades uppsöka en naprapat. Två gånger.

Nu är det bättre och jag vet inte om det var ryggknäckaren som gjorde det eller om det bara gick över till slut. Det är i alla fall hemskt jobbigt att ha ont i ryggen när man har en liten som måste bäras och dessutom en tågresa på 3,5 timme framför sig. Men det gick bra, som det ju oftast gör.

Vilar

Tack för att ni tittar in. Jag har ju besöksräknaren så jag vet att ni läser. Nu vilar jag några dagar. Im in pain, bigtime. Orkar inte underhålla bloggen förrän jag blir bättre, och det blir jag snart (!?)

Nya jeans i rätt storlek.

Äntligen har jag gjort slag i saken och köpt mig ett par jeans i "eftergraviditetsvänlig modell". Jag har hittils gått i klänning/mammajeans och kände att jag fått nog av det. Jag köpte alltså ett par jeans igår med hög midja (så degmagen inte jäser över). Jag ahr alt för ofta köpt lite för tighta byxor för att jag tror att det ska tagga mig att gå ner i vikt men deb här gången ville jag ha ett par som passade, hur hög siffra det än stod på storlekslappen. Trots att jag talat förstånd med mig själv innan vi åkte ner på stan så lyckades jag komma hem med ett par för små byxor som skar in i midjan och skapade megavalk. Idag fick jag åka ner igen och skamset byta till en större storlek.

Nu väntar jag bara på att byxorna ska bli för stora. Jag tänker mig typ nån läbbig amerikansk bantningsdokumentär. Jag står och håller upp jeansen och säger "Look! There´s room for two of me in here".

Eller nåt.

Paella!

Vi hade sambons släkt här i lördags och bjöd på Paella.

Det är klart!

Attans, det var ju typiskt att jag lyckades få med typ den enda lilla bit som inte är klar. Men köket är i stort sett klart. Jag är ledsen om jag tjatar men det är faktiskt fogat och klart på den här bilden.

En stor eloge till min sambo som verkligen kämpar för att minsta detalj ska bli klar. Själv skulle jag kunnat ge upp för länge sen och intalat mig att man alltid kan fixa resten när man ska flytta.

Dagens onödigaste (och snyggaste) inköp

Hittade dessa två "Marilyn-tavlor" på stadens billighetsvaruhus. Tavlorna är ca 20x30cm och kostade otroliga 15 kr st. De fanns i flera färger men jag tyckte dom här passade fint ihop. De ska få sitta i vårt kombinerade data och gästrum där vi sedan tidigare också har en bild på "Clintan". När min mamma bodde här senast tyckte hon att vi skulle sätta upp en bild på Marilyn för de manliga gästernas skull. Hepp!

Vika inköp tavlorna konkurrerade med? Lite fogmassa, lister och sånt. Tråkigt men nödvändigt.

Idag är jag mycket stolt över mig själv. Jag har nämligen satt mosaik i köket. Vi hade tänkt oss en grå enfärgad mosaik men när vi inte hittade den någonstans (i rätt prisklass) bestämde vi oss för att vara lite wild and crazy och körde på den här i blandade grå och svarta nyanser. Nu blev det kaklet som fick sätta karaktär på köket. Och karaktären är sobert, ungdomligt och rent.

Det var inte alls svårt. Fast lite snett blev det här och där men det är så det ska vara med mosaik konstaterade jag och svågern. Svågerna var min assistent som blandade fix och torkade rent. Sambon passade sonen. Allt var frid och fröjd.

I morgon ska det fogas.

70-talshunden

Den här lille rackaren från min barndom har en liten
ratt på magen som man drar upp. Sedan drar den iväg över golvet i en hastighet som är helt obegriplig när man ser på det sockersöta lilla ansiktet och den lilla korgen med benet. I all sin enkelhet har den blivit sonens favoritleksak vilken värmer enormt i mammahjärtat.

Och så var det ju fredag igen.....